You are currently browsing the monthly archive for september 2007.
Idag gick en liten pojke förbi mig och Smilla och sa ”bambi”. Hans mamma sa ”Nej” så då sa han ”Bambi Vov Vov Vov Bambi Vov Vov Vov”. Han satte verkligen fingret på hur Smilla ser ut.
Såg precis en dokumentär om James Dean. De pratade om hur stark han blev på stillbilder och jag kom då att tänka på denna bild av Frida Kahlo. Jag fullkomligt älskar den.
När vi bodde vid triangeln och jag skulle gå ut med Smilla hade jag en given promenad till Pildammsparken. Pildammsparken var bra, den låg nära och är stor så att man kunde gå en lång promenad i parken.
Sedan vi flyttade så har jag inte riktigt haft någon bra park att gå i. För några dagar sedan hittade jag dock några bra rundor att gå här i området, så nu har Smilla och jag bytt bokarna och dammarna mot metallstängsel, tågräls, övergivna industrier och grafitti, men vi gillar det. Det är lagom långa och varierande rundor, jag tror nästan att vi gillar det bättre än pildammarna, det är liksom lite mer spännande, mer konstiga saker att lukta på och övergivna hus och öde industrier att titta på.
Gjorde ett test på facebook igår ang vilken Disneyprinsessa jag varit om jag var en Disneyprinsessa. Det visade sig att jag blev Aurora, dvs Törnrosa.
Beskrivningen lyder ”You are a very loving and thoughtful person. You chase your dreams and will go to great lengths to get what you desire” Sant eller falskt? Skit samma säger jag. Jag skulle vilja lägga tyngdpunkten på att jag nog hade kunnat sova lika länge som Törnrosa för tillfället. Sååå trött Zzzzzzzz…
* Jag joggade men blev inte så pigg som jag hoppats på
* Smilla blev bjuden på en falafelboll ur holken, mycket uppskattat
* Vi var på en väldigt trevlig fest med många trevliga människor
* På ovannämda fest marknadsförde Elin Pica enormt, och jag försökte gömma mig lite i ett hörn, vilket gick sådär
* Vi beställde soffa och fick reda på att vi blir sofflösa i 7-8 veckor till, tradit
* Smilla lärde sig att har man fått något att tugga på så ska man inte släppa det, vilket resulterade i att hon tog med det ut på promenad och tuggade lite på vägen
* Vi satte igång målningsprojektet från Hell, undrar om det finns något i denna lägenhet som inte ska målas…
Idag blir det visst två inlägg på samma dag.
För en tid sedan hade vi möte med en butik som använde hela mötet till att berätta om hur speciella de var och hur mycket de älskade Avant Garde-kläder och att de helst ville vara först och ensamma om märken. De var så himla speciella helt enkelt.
Idag var jag inne på butikens hemsida och tittade på vilka märken de har för kvinnor. De har några få märken varav alla är extremt välkända, väldigt uppmärksammade och finns i många butiker.
Då slog det mig (inte för att det var första gången, men ändå), att vara Avant Garde eller nyskapande handlar inte om att tänka nytt eller att faktiskt vara nyskapande utan om att passa in bland de som klassas som ovanstående.
Detta var en del av min nya tjuriga tonårssyn på världen. Får se vad som händer efter träningen imorgon.
Det här inlägget blir lite lustigt med tanke på att jag förra veckan skrev hur hurtig jag höll på att bli. Förra veckan var hurtig men avslutades med bakfyllan from Hell. Varav denna veckan körde igång väldigt trött.
På söndagkvällen fick jag en känsla av att allt var meningslöst och förutsägbart och jag började utveckla den tanken.
Måndagen började jag med att jobba hemma och jag fortsatte därmed i mitt eget huvud att utveckla meningslösheten tills jag var så arg att jag höll på att spricka. Då tog jag mig lägligt ner till kontoret och Filippa möttes av en riktig surpuppa. Hon frågade lite försynt vad det var för fel. Först höll jag på att börja gråta men sen började jag spy galla över det mesta och utnämde bla hela modevärlden till idioter.
På tisdagen blev jag lite sjuk och grävde ner mig i sängen och tyckte synd om mig själv hela dagen.
På onsdagen var jag fortfarande lite sjuk och grävde ner mig i sängen och tyckte synd om mig själv hela dagen.
Igår var ju Johns födelsedag så då hade jag annat att tänka på.
Idag är jag på jobbet men vill bara hem och gräva ner mig i sängen och tycka synd om mig själv.
Så vad gör man då när man blivit en tjurig tonåring igen? Jag tänkte göra ett försök att träna imorgon eftersom förra veckans konklusion var att man blir glad av att träna. Om det inte funkar tänker jag faktiskt go with the flow och fortsätta gräva ner mig tills motivationen återvänder.
När jag kom hem för någon dag sedan så hade smilla tagit en av mina tröjor, lagt mellan tassarna och använde som huvudkudde, hade tyvärr ingen kamera men hittade några andra bilder på liknande situationer. Min hund gör med andra ord ungefär som syster S brukar göra när hon ska sova om jag inte minns fel, eller S kanske snarare tar täcket runt huvudet som man ju kan se att Smilla nästan också gör…
Så här är mitt första blogginlägg, Håll till godo!
Igår när jag stod i kassan på konsum så insåg jag att jag har förändrats en del sen jag var tonåring, vilket ju är rätt så givet men när jag var yngre var mina ideal helt annorlunda. Jag var totalt ointresserad av att träna och rökte som en borstbindare. När jag gick i skolan så gick man hem till någon kompis efter skolan och åt pasta med ketchup eller bakade kladdkaka. Jag tyckte att heroin-chic var sjukt mycket snyggare än frisk och sportig, och sportintresserade killar var det töntigaste som fanns. Det där sunda och friska var för töntar som inte hade någon koll alls.
Så står jag där i Konsumkön och tittar på vad kvinnan bakom mig ska handla, en chokladkaka, en liter mjölk, ett paket pasta och en flaska ketchup. Kvinnan framför mig köper en stor chokladkaka och två förpackningar standardmjölk. I mitten står jag, redo att bli hatad för mitt kilo ekologiska tomater, eller mitt kilo brytbönor, avsaknaden av godis, eller varför inte för min hög med gurkor?
När jag gick ut från affären med mina kassar fyllda med nyttigheter slog det mig att jag är på väg att bli någon jag tidigare totalt föraktat. Jag tänkte tillbaka på en dag tidigare då jag var och tränade på förmiddagen och resten av dagen var extremt positiv och pratglad, snackade omkull min syster totalt och var sådär hysterisk som bara de där käcka vältränade tjejerna är. Har alltid funderat över varför vissa tjejer är så, men nu förstår jag vad det beror på… att de tränar.
Nu är jag ju långt ifrån vältränad och än så länge långt ifrån hysterisk men frågan är vad som händer om jag fortsätter med min träning, och fortsätter utveckla denna livsstil, det kan ju faktiskt sluta riktigt illa. Tänk om jag blir en sådan som alltid ser sådär frisk och pigg ut, alltid pratar, är extremt positiv och aldrig kan sitta still. Det är ju så att man blir mörkrädd.
Men jag tror att jag kan pusta ut för om ca en månad kommer jag att ha så mycket att göra på jobbet att jag varken har tid att träna eller laga mat. Om det inte hjälper så kan jag alltid skylla på Smilla eftersom de säger att hundägare är friskare än andra…
