You are currently browsing the monthly archive for januari, 2008.
För tillfället är jag lite av en lallare, varför jag inte uppskattar frågan Vad har du gjort idag? Jag har nämligen en del problem med att förklara vad jag gör på dagarna då jag är igång med att skapa en ny kollektion. Idag har jag betalat räkningar, fixat så att john kunnat uppdatera hemsidan och skickat några mail. Detta har jag med andra ord inte fyllt hela min dag med.
Vad jag ungefär gör är att jag dricker väldigt mycket kaffe, därför 1 liter mjölk igår. Jag surfar en del och kollar på TV-serier med ett halvt öga, hela tiden med ett ritblock framför näsan. Detta låter ju som värsta slackerlivet men det bisarra är att tiden inte räcker till och att jag känner mig rätt frustrerad över det. Man ska hinna bli inspirerad och komma igång med att rita och fortsätta med det varje dag, men hela tiden tar dagen slut innan det känns som att man kommit någon vart. Jag är aldrig ledig utan hela tiden på min vakt med ritblocket ifall inspirationen faller på. Jag kan inte bestämma att träffa någon eller att göra något för då förstörs hela dagens inspiration, avbrott fungerar inte, max en promenad med Smilla eller en paus för att äta.
Så om ni undrar varför jag inte svarar när ni frågar vad jag gör, så beror det på att jag fokuserar på att bli inspirerad, vilket jag tycker känns lite konstigt att nämna som något man gör.
Idag har jag druckit 1 liter mjölk i mitt kaffe. Jag blev rätt chockad. Får nog ändra proportionerna i mina koppar imorgon, blir ju lite väl mycket mjölk annars. Jag känner mig lite som en av Lattemänniskorna i Du är vad du äter, när de radar upp hur många latte de dricker på en vecka.
Mittemot vårt kontor ligger en tillverkare av vindkraftverk, de har en stor plan där de kör runt en massa metallprylar på olika maskiner. För en stund sedan gick en man ut ur sin traktor, tittade sig oroligt omkring och sedan ställde han sig och kissade på det ena traktorhjulet.
På väg till kontoret idag, stannade jag och köpte lite frukost på Espresso House. När jag stod och väntade på mitt kaffe gick en kille förbi mig, jag funderade lite på vem han var och varför han inte skulle ta med sitt kaffe utan sitta kvar på Espresso House med sin blaskiga cappuccino. Jag funderade vidare på hur gammal han var, han såg sådär skabbigt poppig ut och jag tänkte att han kanske var rätt ung. När han hämtat sin cappuccino fick jag svar på åtminstone en av mina frågor, han gick och satte sig vid sin iBook, kanske skulle han jobba där eller så ville han bara att det skulle se ut så, oavsett så tror jag att han var rätt nöjd med sin iBook. Detta får mig att undra, har varje tuff kille mellan 20 och 30 en iBook? När vi hade visning i helgen hade varenda kille vi jobbade med en iBook. Jag ser iBooks hela tiden överallt. Har elgittarerna ersatts av iBooks? När jag gick i skolan ville alla bli popstjärnor och hade indiepopband. Nu verkar det som att alla vill bli Art Directors och köpa en iBook.
Det är ju aldrig hippt att vara som alla andra, så nu sitter jag här och är rätt nöjd med min Dell, vilken iofs har förfalskats med ett Äpple, men ändå.
Nu har äldsta syrran börjat börjat blogga, vilket ju är väldans trevligt. Jag tycker ofta att sakerna som är roliga att göra på internet tar slut väldigt fort, så en ny blogg att lägga till sin länklista är aldrig fel. Dessutom är det ju underbart att få läsa om mina älskade syskonbarn.
M började med att avgöra vad för typ av blogg hon ville ha, och hon kom fram till något mycket bra. Jag däremot har verkligen inte bestämt vilken typ av blogg jag har. När jag kom att tänka på det här så insåg jag rätt fort att jag sällan bestämmer mig på det sättet. De flesta konstnärer och illustratörer har en stil som de kör på. Ta tex modeillustratörer, de kör på en och samma stil alltid. Jag tröttnar alldeles för fort på saker, jag tycker att det är utmaningen i att lära mig något nytt som är det intressanta, när jag väl har blivit bra på något så vill jag ju lära mig något annat, inte fortsätta att göra samma sak hela tiden. Trots den stora dagliga utmaning mitt jobb innebär så kan jag bli fullkomligt frustrerad när jag inte får gå in i något nytt. Givetvis så tar jag fram nya kläder till varje säsong, men det räcker inte, jag vill lära mig något mer.
Jag inser ju dock rätt fort att man inte blir världskänd om man alltid gör olika saker. I och för sig kan man väl känna igen något i det mesta jag gör, men likväl så testar jag ständigt nya tekniker och sätt att göra saker på. Det ända som kanske håller en viss linje är kläderna, så det är väl tur att jag har valt att satsa på det, så att jag trots allt kan bli världskänd.
Har ni någon utmaning åt mig där ute så hojta (Då syftar jag på bildmaterial eller dylikt, jag vill inte bestiga Mount Everest)

