You are currently browsing the monthly archive for mars, 2008.
Jag älskar när folk gör precis så som man inte ska. Adam Green är helt underbar i det här klippet. Troligen hög och full på allt möjligt, men kul är det.
Just nu är det hockey på vår TV så medan jag inte får titta på något kul så kan jag ju alltid drömma lite om de filmer jag vill se.
Juno – går ju på bio nu men jag tar den när den kommer på dvd, nyfiken på om den är bra, folk säger så olika
Into the Wild – Älskar Sean Penn, både som regissör och skådespelare
Flyga Drake – Av regissören till de superba filmerna Stranger than fiction samt Finding Neverland
I’m not there – skildringen av Bob Dylan
Sid & Nancy – Filmen från 1986 om Sex Pistolsmedlemmen Sid Vicious och hans flickvän Nancy Spungen
Assassination of a High School President – High Schoolkomedi med Mischa Barton, Nice
Danskarna brukar vara duktiga på att göra TV-serier. Ramlade precis över tredje avsnittet av serien Album på DR1, den var riktigt bra så jag får nog se den nästa vecka också. Man kan titta på den på DR:s hemsida men mitt internet är lite segt så det blev inget med det för mig, får testa en annan dag.
Jag har hjälpt Stina att inventera och packa om lagret på hennes jobb i några dagar nu. Idag blev det en riktigt lång dag och när vi väl fick gå hem blåste vi bort i stormen och snöade igen av blasket. Bokstavligt talat då, vi såg ingenting och när jag kom hem så såg jag ut som en snögubbe. Hoppas hunden inte behöver kissa mer idag.
Nu tycker jag att jag förtjänar lite varm choklad med grädde, så det ska jag fixa. Helst skulle jag titta på en film också men min man är inte lika förtjust i filmtittande som jag, så det blir nog inget med den saken.
Det finns vissa skådespelare som kan rädda en hel film. Jag har två favoriter av den typen, de är Billy Bob Thornton och Jon Heder. Detta slog mig när vi härom veckan såg två halvtaskiga Baseballfilmer, Bad news Bears med Billy Bob Thornton samt Benchwarmers med Jon Heder. Jag gillade båda filmerna nästan uteslutande pga de två skådespelarnas prestationer.
Bad news Bears är en helt Ok film men jag fullkomligt älskar Billy Bob Thornton i den. Han är alltid så där cyniskt uttråkad och bara ute efter brudar och sprit.
Jon Heder är en favorit sen jag såg Napoleon Dynamite, det finns ingen som är bättre på att spela nörd än vad han är, han är bara så underbart absurd. Jag älskar hans dansnummer i Napoleon Dynamite och hans smått obehagliga karaktär i Benchwarmers.
Jag tror att jag ska ta och se alla filmer dessa två skådespelare varit med i.
1. OC – Ryans snöre runt halsen i den första säsongen
2. OC – Ryans skor under alla säsonger
3. Gossip Girl – Dans Cowboyboots
4. OC – Att Ryan skulle vara snygg i linne medan Seth är för spinkig för det
Jag skulle vilja utnämna skaparna av Gossip Girl och OC till genier.
Säga vad man vill om serierna, man kan hata dem eller älska dem, eller bara finna dem extremt ointressanta. Vad de dock har lyckats med är att välja musik och kläder samt fånga ungdomskultur på ett sätt som är så träffsäkert att man får gåshud bara av att tänka på det.
Andra ungdomsserier har försökt men inte lyckats. Jag minns Beverly Hills tappra försök att promota nya artister i serien. Någon blev väl känd men de skapade aldrig någon hype, snarare tvärtom. Donna skapade sin egen klädlinje, men det var aldrig någon som var särskilt intresserad av det hon gjorde. I One Three Hill har de gjort tappra försök att lyfta fram musik och en av tjejerna i serien syr fula trikåkläder och ska bli designer.
När det gäller OC och Gossip Girl är det något helt annat, här är det high fashion och alternativ musik för hela slanten. Vad vore Death Cab for Cutie och Modest Mouse utan OC? Det är bara två av de otaliga alternativa band som promotats och blivit stora med hjälp av serien. Gossip girl är på sin första säsong i Sverige och alla kidsen vill klä sig preppy. Tjejerna i OC är alltid lika oklanderligt klädda och Mischa Barton och Rachel Bilson som spelar de två unga kvinnliga huvudrollerna i serien är två av de största stilikonerna i Hollywood.
Nu hoppas jag bara att Gossip Girl fortsätter lika bra som det börjat och att det blir många fler säsonger.
Jag tycker väldigt mycket om Mischa Barton, men det är inget jag är stolt över eller snackar om. Det är inget jag själv har valt utan det är bara så det är. Som en olycklig kärlek, man vill inte men det går inte att låta bli.
På tal om Mischa Barton tycker jag att den här videon är sjukt kul. Jag är väldigt road av en hel del andra Jitterbug productions också. Detta är inte heller något jag valt eller något jag är stolt över, det är bara så det är helt enkelt. Klippen är precis som de där dåliga filmerna man spelade in med sina kompisar när man gick på högstadiet. Så dåligt så att det blir bra, eller bra kan man ju inte säga, men kul. Mina jitterbugfavoriter är Why we hate Simon och Memory.
En av killarna i klippen är skådis och har tillsammans med Mischa Barton spelat (som i att skådespela, inte filma dåliga högstadierullar) in en ny film, Assassination of a High School President, men den har premiär först i augusti i Usa. Så nu vet ni det.
Jag tänkte att jag skulle göra någon typ av lista över mina favoritscener i filmer och TV-serier, men jag tror att jag får sänka ambitionsnivån en aning, så jag startar med två.
Först ut blir the OC, inte så kul i text och troligen inte så många som har sett, alternativt kommer ihåg scenen. Summer sitter i alla fall på sin säng och är ledsen för att hon tror att Seth ska göra slut med henne. Hon ska förklara för Marissa hur det känns.
S – You know when the guys forced us to watch the movie about the gay guys on the mountain?
M – Yeah, Lord of the rings
Det kommer givetvis en förklaring till vad det har med Seth att göra, men jag kan ju inte recitera hela serien här.
Den andra är en scen ur Mitt så kallade liv som jag har kommit ihåg sen jag såg den för första gången vilket var mer än tio år sedan. Det är när Angelas stora crush, Jordan, går förbi henne när hon står och lutar sig mot ett stängsel, han sätter armen mot stängslet ovanför henne, och lutar sig mot henne. Det är så laddat och spännande, framförallt när man var fjorton. Eller så är det bara en dålig ursäkt, för den scenen sätter fortfarande igång en massa känslor hos mig. Jag älskar det. Jag är lite av en drama-addict, när det förekommer på någon typ av skärm eller duk då vill säga, inte i verkliga livet.
Mycket spännande att det är några fler än de jag trodde som läser min blogg.
Jag tackar så hemskt mycket för det visade intresset.
